Den riksomfattande tävlingen Årets nyföretagare

Hej igen, ärade läsare! Väinö här!

Det är dags att erkänna ännu en framgång. Efter förra inlägget hade vi ännu en gång förfärlig tur: Nyföretagarcentralen i S:t Michel-regionen nominerade oss nämligen till den riksomfattande tävlingen.

Järnspikar, vilken stress som slog till med den nyheten, när Anna berättade att vi måste åka på en cocktailtillställning i Helsingfors, och jag som savolaxare bryr mig inte särskilt mycket om sådana tillställningar. Klädkod cocktail och allt?

Sedan kom datumet 1.10, alltså den stora dagen. Anna sa att vi åker klockan 13 så att vi för en gångs skull hinner fram i tid. Klockan 12.30 började jag googla klädkoden cocktail, och sedan började svetten rinna när Google gav mig en rak höger. Jag hade undermedvetet trott att klädkoden betydde något avslappnat men snyggt: byxor lite finare än mjukisbyxor, kanske en fin färgad skjorta, och strumporna spelar väl ingen större roll. Så var det inte alls.

Snabbt började jag rycka fram olika klädkombinationer ur garderoben och prova dem. Efter att ha provat 95 % av mina festligare kläder märkte jag att de av någon odefinierbar anledning alla hade blivit för små… Som tur var hittade jag den svarta kostymen jag köpte förra sommaren. Den kostymen räddade mig, eftersom den av någon anledning inte hade krympt i garderoben som alla andra kläder.

När vi kom fram väntade vi en stund, eftersom vi för en gångs skull faktiskt var i tid. Anna verkade lugn som en filbunke, medan min nervositet bara växte när jag funderade på hur jag skulle klara av att äta med gaffeln i vänster hand och kniven i höger.

Till min lättnad började tillställningen ändå med en välkomstdrink och fortsatte i avslappnad stämning ända fram till middagen. Sedan slog sig ett par riksdagsledamöter ner bredvid oss, liksom Nyföretagarcentralens vd och en viss framgångsrik företagare. Läget blev plötsligt kritiskt, så jag var tvungen att byta gaffeln till höger hand ibland för att få något i mig. Mellan rätterna hölls fina tal, och efter dem kallades vi upp på scenen.

Till vår glada överraskning fick vi ett hedersomnämnande för ett modigt branschbyte, ett exceptionellt starkt varumärkesbyggande, vår förmåga att skapa gemenskap och för att ha ökat omsättningen i ett utmanande marknadsläge. Spänningen släppte för en stund när jag försökte ta mig snabbt ner från scenen, men jag drogs nästan i kragen tillbaka. Nästa pris delades ut: publikens favorit.

På vägen till Helsingfors kom Anna och jag överens om att om det behövdes ett tal, skulle jag sköta det, eftersom Anna i sådana här situationer brukar stamma och sedan rodna. Under bilfärden vände och vred jag på olika ord och meningar till talet och var säker på att det skulle bli århundradets finaste tal. När stunden kom försvann varenda ord och mening jag hade formulerat ur huvudet. Jag lyckades ändå säga till den stirrande publiken: ”Hu, så här stressad har jag inte varit sedan jag gick ut genom Nyföretagarcentralens dörr för fyra år sedan, och stort tack till kunderna och samarbetspartnerna.”

Där var alla de stora tankarna klädda i ord. Efteråt kändes det som det känns för Anna i en svår situation.

Nåja, vi tog oss i alla fall hem utan hjärtstillestånd, och Heli på Nyföretagarcentralen hade inte ens nämnt att det skulle delas ut priser!

Vi vann inte titeln Årets nyföretagare, men det gör inget! Huvudsaken var att komma ut ur bekvämlighetszonen. Titeln gick till folk som är mycket bättre än vi, och stora gratulationer till gänget på Termode Oy för ett lyckat arbete!

Om tävlingen rapporterade Länsi-Savo och MTV Uutiset, och stämningar delades även på Nyföretagarcentralens Facebook och Instagram.

Slutord

Ett enormt tack till folket på Nyföretagarcentralen i S:t Michel-regionen, särskilt Heli, till alla våra kunder och samarbetspartner. Noora får också lite tack. Feedback på det här inlägget kan riktas till Noora.

Genväg till vårt kaffe via den här länken

En selfie av skribenten, tagen med datorn i vårt kafés nedervåning 13.10.2026.

Slut
Kirjalan Paahtimos Väinö